4. Rånad av kattkollega
Mjau på er! Nu ska jag berätta om nåt riktigt läbbigt som hände mej i våras. Riktigt skitläskigt.
Det som hände då var den första chocken i en aldrig sinande ström av kattrauman och förödmjukelser.
Våren skrek o slet i kroppen. Det var första gången jag kände DET lebbot. Anade nog svagt vad det betydde, men OK, den smällen får jag berätta senare. Nu till RÅNET. Det här är ett enda stort mörker, om ni frågar mej alltså.
Så här.
Jag ligger på fängelsets öppna centralavdelning som för tillfället är helt tom och har purrat mej rakt in in i kattnirvana.
Har det riktigt skönt. Tänker bilder på att jag i dag har hittat ner till källaravdelningen. Helt underbart kattjaktsland. I dag mjukade jag upp mej med att slita benen av en rätt saftig korsspindel som larvade omkring därnere. Jag blev skitförbannad på´n så jag tog bara benen, lät kroppen ligga kvar och småspritta en stund. Försökte sen käka lite på den men den kittlade liksom i halsen och smakade mest brottarbralla. R.I.P. säjer jag bara!
Flåt. Alltså, jag ligger där och purrar... DÅ...brakar helvetet löst. Fängelselarmet tjuter sönder mina öron Oiiiiiiiiiiiiiiiii--Oiiiiiiiiiii--Oiiiiiiiiiii---Oiiiiiiiiiiiiiiiiii. Det KNAAAAAKAAR samtigt på trappan utanför fängelseporten och den kollosala porten är uppslagen. IN STORMAR FÄNGELSEDIREKTÖREN. Gläsfser sina gutturala ljud som blandar sej med den där äckliga fångvaktarstanken. Dirren är den näst största av dom alla, och har just inget hår i ansiktet som den andre, men hon har två tuts ungefär mitt på kroppen. Hon bör därmed ha två valpar, det har jag listat ut, och länge har jag dessutom misstänkt att dom två mindre konstaplarna är hennes egen avkomma!!! Visst äre ruggigt!! Då ser jag den i porthålet, en enormt hårigoch svartmuskig typ i kattbranschen. En kollega. "Kom in lilla Spinn, kom..." gnäller fängelsekärringen fram. Och "Spinn" (vicket urlöjligt namn) glider förbi mej, väser fram ett "Håll undan din gamla skinntrasa.." ur mungipan, daskar till mej på nosen med sin svansborste, och så gliiiider det äcklet fram till min matskål. Knaprar i sej det mesta av mina laxhjärtan, dreglar därefter omkring lite förstrött i min vattenskål. Sen den ultimata förödmjukelsen: Han ormar sej in i min bajslåda, harklar sej ljudligt o försöker klämma fram både det ena och det andra. (jag smygkikade och inget kom ur karln) Då sprätter han iväg några långskott i riktning matskålen. Träffar förstås. Så där håller det på och ni kan förstå vad jag tycker om denne svartmuskige bonnläpp. Det här var samma dag som den minsta fångvaktaren målade på mej en hitlermustasch i svart tusch och sen låste in mej i kolsvartet i mellersta byrålådan i en hel timme. Själv satt hon utanför och spelade Abbas "Gimme, gimme, gimme a Man after midnight" om o om igen. Varför dessa groteska bestraffningar?? Jag har ju inte den minsta aning om mitt brott.
Det som hände då var den första chocken i en aldrig sinande ström av kattrauman och förödmjukelser.
Våren skrek o slet i kroppen. Det var första gången jag kände DET lebbot. Anade nog svagt vad det betydde, men OK, den smällen får jag berätta senare. Nu till RÅNET. Det här är ett enda stort mörker, om ni frågar mej alltså.
Så här.
Jag ligger på fängelsets öppna centralavdelning som för tillfället är helt tom och har purrat mej rakt in in i kattnirvana.
Har det riktigt skönt. Tänker bilder på att jag i dag har hittat ner till källaravdelningen. Helt underbart kattjaktsland. I dag mjukade jag upp mej med att slita benen av en rätt saftig korsspindel som larvade omkring därnere. Jag blev skitförbannad på´n så jag tog bara benen, lät kroppen ligga kvar och småspritta en stund. Försökte sen käka lite på den men den kittlade liksom i halsen och smakade mest brottarbralla. R.I.P. säjer jag bara!
Flåt. Alltså, jag ligger där och purrar... DÅ...brakar helvetet löst. Fängelselarmet tjuter sönder mina öron Oiiiiiiiiiiiiiiiii--Oiiiiiiiiiii--Oiiiiiiiiiii---Oiiiiiiiiiiiiiiiiii. Det KNAAAAAKAAR samtigt på trappan utanför fängelseporten och den kollosala porten är uppslagen. IN STORMAR FÄNGELSEDIREKTÖREN. Gläsfser sina gutturala ljud som blandar sej med den där äckliga fångvaktarstanken. Dirren är den näst största av dom alla, och har just inget hår i ansiktet som den andre, men hon har två tuts ungefär mitt på kroppen. Hon bör därmed ha två valpar, det har jag listat ut, och länge har jag dessutom misstänkt att dom två mindre konstaplarna är hennes egen avkomma!!! Visst äre ruggigt!! Då ser jag den i porthålet, en enormt hårigoch svartmuskig typ i kattbranschen. En kollega. "Kom in lilla Spinn, kom..." gnäller fängelsekärringen fram. Och "Spinn" (vicket urlöjligt namn) glider förbi mej, väser fram ett "Håll undan din gamla skinntrasa.." ur mungipan, daskar till mej på nosen med sin svansborste, och så gliiiider det äcklet fram till min matskål. Knaprar i sej det mesta av mina laxhjärtan, dreglar därefter omkring lite förstrött i min vattenskål. Sen den ultimata förödmjukelsen: Han ormar sej in i min bajslåda, harklar sej ljudligt o försöker klämma fram både det ena och det andra. (jag smygkikade och inget kom ur karln) Då sprätter han iväg några långskott i riktning matskålen. Träffar förstås. Så där håller det på och ni kan förstå vad jag tycker om denne svartmuskige bonnläpp. Det här var samma dag som den minsta fångvaktaren målade på mej en hitlermustasch i svart tusch och sen låste in mej i kolsvartet i mellersta byrålådan i en hel timme. Själv satt hon utanför och spelade Abbas "Gimme, gimme, gimme a Man after midnight" om o om igen. Varför dessa groteska bestraffningar?? Jag har ju inte den minsta aning om mitt brott.
Kommentarer
Postat av: tant he
ser fram emot kommande äventyr, fantastiskt roligt mr. T!
Trackback
